Jenny - mitt liv

De dumma sammandragningarna har fortsatt till och från i natt också. Jag har legat och vridit mig mellan smärtan i livmodern och kramperna i vaderna... :-( Nästan så jag ville kasta in handduken och ångra detta vi ställt till med. Nej, självfallet inte, men nu hoppas jag att de sista veckorna går fort fort fort...

Jag hade tänkt åka till Taxinge och ta en fika hos Linda, som är gräsänkling hemma eftersom hennes Tomas sitter fast i Barcelona, och därmed har hon fått frivilig ledighet från jobbet några dagar. Men, jag får väl se om jag kommer iväg... Just nu känns det dock mycket bättre.
Ikväll stod Ikea på schemat, och det får nog också flyttas fram.

Jag har precis lämnat Hannes på dagis, och idag är dag nummer 2 på nya dagiset. De har en rutschbana från plan två till bottenplan, och det ringlade en lång lång kö med barn uppe på övervåningen. :-)
Hannes som är lite skraj för heltäckta rutschbanor, vågar inte åka den, och det känns lite jobbigt, märker jag på honom, eftersom alla andra, även de mindre barnen, åker om och om igen. Men jag tror att det kommer, bara han får ta det lugnt och vänja sig vid röret!
Dagiset är superfint, ljust, öppet, lugnt och harmoniskt i färgerna. Kul att 5-åringarna hann få flytta över innan det är dags att byta till skolan!