Jenny - mitt liv

Ja, nu står jag på tröskeln och har bara en endaste dag kvar att jobba. Imorgon 12,30 stämplar jag ut för sista gången på ca 18 månader. Ska jag vara ärlig så känns det både skönt och lite vemodigt. Skönt för att jag hoppas och tror att jag kommer att bli mycket piggare och orka mer både här hemma och med mig själv. Vemodigt för att jag kommer att sakna mina kollegor och det härliga, dagliga, sociala inslaget.
Tror att jag ändå kommer att gå hem med ett leende imorgon. Jag vet ju att det finns tre här hemma som är jätteglada för att ha mig hemma på heltid.
Men först ska jag skratta och kramas en sista gång, sen ska jag dra fram hammocken och välkomna solen och våren! :-)