Jenny - mitt liv

Jag har en tid följt en blogg om en liten Moa som varit sjuk i cancer.
Nu har hon somnat in och en klen tröst är väl att hon inte behöver ha ont mer.

Ibland är livet grymt. Så fruktansvärt orättvist.

Jag kan bara hålla om mina älskade barn och vara evigt tacksam för att de är friska. 
Kan bara gissa mig till den smärta och sorg Moas föräldrar känner.
Veta hur det känns, tror jag inte att någon kan göra, som inte varit med om det själv. 
Den vetskapen är vi nog alla helst utan.  

Sov gott lilla Moa.