Jenny - mitt liv

Och nu är det jag som sitter här med ett svullet smalben.
 
Jag stod och sorterade sopor ute igår kväll, och märkte att kärlet hade frusit fast i marken.
Så jag börjar ju förstås dra och rycka i det, så att sopgubbarna skulle kunna tömma det idag.
På nåt sätt så halkar jag och får benet under soptunnan. Benet låser sig där under, samtidigt som tunnan rasar över mig. Fortfarande fastfrusen i marken.

På något sätt tar jag mig in med tårarna brännande innanför ögonlocken.
Jag lyckas ta av mig skorna, men där tar det stopp sen. Anders får hjälpa mig in till soffan, för jag kan inte stödja mig på benet. Det small till i ryggen också, och gör så förbannat ont!!

Där ligger jag och benet smärtar från knäet ner till foten.

Det känns mycket bättre idag, men smalbenet är svart och sönderrivet och känns vid varje steg jag tar.
Så det blir inga längre promenader idag, utan ett lugnt och stilla lunk här hemma.

Så alla ni som promenerar där ute, var försiktiga!