Jenny - mitt liv

Igår åkte jag och Lucas upp till Arlanda för att hämta mamma och pappa som varit och semestrat i två veckor.
Vi åkte upp i god tid så att vi skulle kunna sitta och äta och kika på lite plan i lugn och ro.
Denna form av terapi är kanon för min flygrädsla, och Lucas har också börjat prata om att han kanske inte vill flyga till Thailand i höst, för att det är läskigt... hmm...

Så vi gick till Sky City, hamnade på McDonalds (inte gi heller, jag vet, men jag bytte i alla fall ut pommesen mot en sallad, alltid nåt....) och satte oss så att vi såg startbanan.

Det var tät trafik igår, och det ena planet efter det andra lyfte. Och tänka sig, varenda en kom upp och iväg! :-)

De flesta planen lyfte ungefär i höjd med där vi satt, men sen helt plötsligt kom ett plan som bara fortsatte att åka på marken. Jag och Lucas blev båda lika snopna och tittade oförstående på varandra. Förstod inte kaptenen att han skulle lyfta planet också???
Vi måste ha sett roliga ut, för vi blev så förvånade!.
Sen kom vi fram till att det var nog ett större plan som behövde längre gassträcka. :-)

Sen gick vi ner till ankomsthallen och väntade in två pepparkakor.
Där såg jag några kollegor som kom ut från ankomstgaterna, och sprang på en gammal chef som stod och väntade på planet från Wien.
Ibland är världen liten. :-)

På hemvägen frågade mamma hur jag kände efter att ha suttit och haft lite terapi, och jo, jag kände mig nog ganska lugn. Jag hade nog till och med kunnat sätta mig på ett plan. :-)
Säger jag när jag vet att jag inte ska flyga...
Men det kändes bra!
Och det tyckte Lucas också!