Jenny - mitt liv

Jag vaknade strax innan sex i morse av att jag var toktäppt i näsan, som vanligt. Reagerade på att Anders sida av sängen var tom. Hans klocka ringer ju inte förrän kvart i sju, och kudden var borta... Jag tassar upp och kollar soffan. Kollar om bilarna står hemma. Kollar om hans skor står i hallen, ibland drar han ut med kameran på axeln om han vaknar tidigt. Och till slut hittar jag honom på övervåningen, i Hannes säng.
Vid det laget var jag klarvaken, så det gick inte att somna om.
Tydligen så har jag snarkat så mycket att det stört hans skönhetssömn... Jösses, jag har lyssnat på hans snarkande och andningsuppehåll i 14 år!! Han bryter ihop efter några nätter! Vilken tunnis!

Jag tror att jag ska bädda ner honom och barnen samtidigt där uppe ikväll, så får de sova i lugn och ro. ;-)