Jenny - mitt liv

Denna trötta tös hade dagis-premiär idag.
Fröknarna är för oss gamla bekanta, och det kändes superskönt.
Det var en kort dag idag, med bara en timmes information och lite prat.
Maya satt vid mamma och pappa till en början, men efter ett tag vågade hon sig iväg och utförska alla roliga leksaker som fanns.

I gruppen kommer det att gå fyra tjejer och nio killar, inte helt rättvis fördelning kanske....
Med två brorsor hemma och en klar majoritet av grabbar på dagis så kommer det här att bli en tuff tjej!

Imorgon är det heldag för pappa och Maya, dags att börja den riktiga invänjningen.

Jag måste ju erkänna att jag är glad att slippa den; att ha invänjning med Lucas är bland det absolut värsta jag gjort i mitt liv, jag har väl aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då....
Anders säger att han inte är lika blödig som jag, men vi får väl se vem som mår dåligt när hans prinsessa skriker så där hjärtskärande och sträcker armarna mot honom.... ;-)

Anders är ute på sjön, killarna i skolan, Maya, ja hon sover sin skönhetssömn, och jag har passat på att fixa med en massa samtal och mail. Ni vet sånt som man lämnar till "sen"...
Men nu tror jag att jag betat av det mesta, ska bara ringa till min frisör och försöka få en tidigare tid, jag är så less på det här platta, trista, tunga håret. Behöver någon som trollar lite med det! :-)

Ha en skön helg!

Jag har varit trög i startgroparna när det gäller promenader, men ikväll kom jag i alla fall iväg.
Pia och jag startade våra Runkeeper-appar i telefonerna (jag visste det, är på god väg att bli lite telefonnörd!!) och gick där vi trodde vi skulle få lite kvällssol.
Sol-letandet gick väl så där, däremot sprang vi på en död grävling vid vägkanten, full av små vita maskar, likmaskar?
Det luktade så illa och såg så äckligt ut!
Ändå var vi tvugna att stanna och studera och fotografera den, men det lägger jag inte upp här för det var verkligen äckligt!

Sen kom vi till något betydligt finare:



Dimma och dagg i luften, man märker att kvällarna börjar bli kyligare.
Lite så där fint och mystiskt samtidigt. :-)

Min Runkeeper-app, den fungerade alldeles perfekt:

7,78km
10,28km/min
1,21 min
441 cal


Lite kul att man kan spara ner rundan med all info. Kanske kan man pusha på sig själv att slå tidigare tider.
Allt detta medan jag håller på att förvandlas till den nörd jag inte ville bli... ;-)
Fast lite kul är det!

...upp i skyn! :-)

...va trist min blogg är!
Nu måste jag ta tag i den och piffa upp den lite!

Idag satt jag ute i skuggan i eftermiddags och försökte bygga ihop en bilbana som killarna inte leker med längre. Ja, jag måste erkänna att jag inte fick ihop den, trots att varenda bit var numrerad... :-o

I alla fall, till det väsentliga i denna berättelse. :-)
Jag satt där och började känna lite kurr i magen.
Jag tänkte efter lite vad jag hade ätit och kom fram till... ingenting. En bullskiva till lunch när Anders och mina föräldrar var här på fika. That´s it. Slarvigt.

Sen kände jag hur jag började svettas och bli jättevarm.
Och strax därefter började jag skaka i hela kroppen. Blev yrslig.
Jag lämnade bilbanan och satte mig på trappen.

Det gav sig inte, så jag stapplade in i köket och hällde upp dricka.
Tänkte att det kanske kunde vara blodsockerfall, pga den bristfälliga maten under dagen, men samtidigt verkar det långsökt för jag har aldrig varit det minsta känslig för oregelbundna mattider eller hunger.

Jag tryckte i mig lite ätbart och drack lite till.
Men det gick fortfarande inte över, blev bättre dock, men inte bra.

Så jag la mig på golvet med benen upp mot väggen.
Jag fick ta en filt för jag började frysa.
Efter ett tag började det kännas bättre och jag somnade nästan där jag låg i hallen.

Skumt.
Det enda jag kommer på att det kunde vara, är just blodsockerfall.
Har någon något annat förslag så berätta gärna...
Imorgon blir det i alla fall frukost, lunch och middag!

...men att gå med dem på fötterna är lite svårare.
Men, som min gamla fröken sa en gång: Övning ger färdighet.. :-)

Idag ringde klockan tidigt, dags att börja skolan!
Vi har inte lyckats vända tillbaka på dygnet det minsta, så det var fem trötta som satt vid frukostbordet.
Fast lite roligt tyckte killarna att det ändå var att få börja igen! :-)

Lucas börjar i årskurs 5.


Och Hannes blir ettakluddare. :-)


En promenad till skolan, i det höstlika vädret.


Det var samling ute på skolgården, personalen sjöng en egen bersion av "Stockholm i mitt hjärta", den hade döpts om till "Hölö i mitt hjärta". :-)
Vi sa hejdå till Lucas, som inte ville ha med mamma och pappa på uppropet, och tågade efter Hannes fröken in i det som skall bli deras klassrum.

Hannes och bästisen Filip.

Upprop och information, sen var det dags för barnen att gå ut på glassrast. :-)

Och nu går båda killarna i skolan! Så stora de är...
Nästa vecka ska Maya börja dagis, min lilla skruttfia.

Jag kom på att jag inte berättat vad det var jag handlade i Göteborg.
Det var ju ingen jättegrej, men eftersom jag lovade att berätta, så måste jag ju det.
Jag var inne på Teliabutiken och handlade, en....

...tadaa! En smartphone!
Det blev till slut en iPhone4. Tyvärr fungerar inte mitt nummer på den än, så den är inte riktigt i bruk än. :-)
Har ett tillfälligt nummer, men tycker att det känns bökigt att använda det, bara för att byta tillbaka till det gamla numret om ett tag.

De senaste dagarna har jag varit mer eller mindre besatt av att leta fodral till den.
Jag vill ha ett i silikon, gärna stilrent och snyggt.
Jag har beställt två olika på ebay, ett rosa och ett grönt, för 14 kronor/styck. :-) Återstår dock att se vad det är för kvalitet... Fast å andra sidan kostade de inte mycket, så om de håller några månader så är ju det bra.

Så nu ska jag se till att INTE bli beroende av denna apparat... Jag har mailen kopplad till den, och jag måste ju erkänna att mailen kollas betydligt oftare nu än förr.... :-)

Så nu ska bara kolla mailen och sen hoppa i säng! :-)

Jag har haft lite problem att komma in på bloggen i ett par dagar, men nu verkar det fungera igen!
Vet inte om det var något fel på blogg.se eller skit bakom spakarna... :-)

Jag ville i alla fall berätta om den mysiga lördag vi hade!
Anki, Camilla, Sofia och Oscar kom ut med en ost- och skinkpaj á la Anki, vilken vi smaskade i oss till lunch.
Sen satt vi i solen och pratade, skrattade, berättade gamla historier, skrattade, löste världsproblem och skrattade lite till. :-)

Maya strosade runt nakenfis och njöt av all uppmärksamhet, hon trivdes som fisken i vattnet!
Och när hon somnade en stund på eftermiddagen passade jag och Camilla på att ta ett glas iskallt vitt vin, Anki nöjde sig med vatten eftersom hon skulle köra, och Sofia med Cola av andra orsaker. ;-)
Sen satt vi där och skrattade lite till, åt en masa gamla historier mest.
Allt medan solen gassade och stekte. Ljuvligt.

Den här lilla krabaten fick stå ut med små attacker från Maya: lilla Vilda, här i mattes famn. Hon var alldeles bedårande! Så charmig liten tjej!
 
Framåt kvällen kom karlarna hem från en dag ute på sjön, vissa mer solbrända än andra, med betoning på brända. :-)
En fångst på två abborrar hade de med sig. Men som tur så var det förutsett, så vi hade flera fläskfileer på marinad, redo att grillas.
Det blev en brakmiddag med grillat, potatis- och morotsklyftor, såser, sallad, bröd, kex, ost och god dricka. Och, ej att glömmas, två rökta abborrar!
Äppelpaj och vaniljsås till efterrätt.

Proppmätta satt vi sen och konstaterade att hösten verkligen är på väg, för både strumpor och långärmat åkte fram och på. Trots en rejäl brasa brevid bordet.

En riktigt härlig dag, i härligt sällskap!
Tack alla inblandade, kanske tåls att fundera på att göra detta till tradition? :-)

...hunnit baka bröd, gjort en äppelpaj, hämtat sonens telefon på scoutägret, tvättat och hängt upp tvätt, gjort olika såser till kvällens middag, marinerat kött, plockat undan på altan.

Nu är jag redo för några trevliga tjejer som skall komma och umgås i solen, äta god paj och prata tjejsnack. :-)
Gubbarna är redan ute på sjön, de kommer och gör oss sällskap till middagen.

En sån här dag mår jag bra! :-)

Igår lämnade vi av Lucas på scoutläger i fyra dagar, sen packade vi ner lite fika och drog iväg med båten, tillsammans med Tarja, Mika, Elina och Markus.

Vi åkte till Långön och gick i land, dukade upp kaffe, te och kakor.
Sen sparkade vi lite boll, Elina hade lite gå-övningar med Maya, Mika övade på stavhopp och Hannes och Markus lekte kull och kasta pinne.:-)

Sen fortsatte vi till Trosa för att tanka och för lite glass.
Glassen blev till middag på Fyren. Jag har aldrig ätit där och vet faktiskt inte om jag kommer att göra det igen, för det tog en hel evighet innan vi fick maten!
Barnens pannkakor, som säkert inte ens var hemmagjorda, kom in absolut sist.
Hannes, som älskar allt vad pannnkakor och våfflor heter, tyckte inte att dessa var någon hit.
Min gös var helt smaklös, dock fin i konsistensen, men absolut smaklös.
Nä, nästa gång blir det kanske korven vi sneglade på i korvståndet. ;-)

Efter glass till efterrätt så började vi så småningom att åka tillbaka hemåt.
En härlig dag i det bästa sällskapet!

Vi var fyra stycken som somnade sött här hemma på kvällen. :-)

Klockan är 21,30 och det är bäcksvart ute!!
För en månad satt vi ute vid 23-tiden och njöt av de ljusa kvällarna.
Vi går mot hösten med stormsteg, känns det som.

Jag gillar hösten, älskar den färgglada naturen, älskar att tända ljus inomhus....
...men inte än!
Anders är inne på sin andra semestervecka!
Än så länge vill vi ha sol, värme och ljusa kvällar.
Tack.

Idag var jag och Anders ute på Mörkö och letade svamp.
Det står överallt att det finns så mycket gula kantareller i skogarna, så vi åkte över bron och gjorde fyra olika stopp, på olika ställen, utan att hitta så mycket som en avsnoppad liten kantarell.

Men.
Sista avstickaren från stora vägen tog vi mot Pålsundet.
Vi har åkt förbi där flera gången, fast då sjövägen. Varje gång har vi pratat om de fina små husen som ligger längs stränderna.

Och idag när vi åkte landvägen så såg jag min famtid framför mig. Eller så som jag skulle vilja ha det.
Jag såg framför mig hur jag sitter på verandan till en av stugorna och dricker en kopp te. 
Jag tittar på Anders som står och fiskar på bryggan, 50 meter nedanför mig.
Med solnedgången rakt framför oss.
Det är så jag önskar mitt liv ser ut om 30 år ♥ .

Jag googlade på Pålsundet för skojs skull och hittade denna gamla bild. Kolla in den gamla båten. :-)
Det ser ju lite annorlunda ut idag, men lika fint.

Ja, jag vet inte - är detta något som tjejer roar sig med?
Maya verkar tycka att kan man inte ha skorna på fötterna så får man ha dem på händerna!

Jag vet inte var det kommer ifrån, för hennes mamma är helt ointresserad av skor, det är endast ett ont måste för mig.

Favoriterna är Hannes blåa foppisar, dem väljer hon alltid ut bland alla andra skor. Till storebrors stora förtvivlan, för ni ska inte tro att de hamnar tillbaka i skohyllan efter hennes "promenader". Nej, flera gånger om dagen leker vi "Hitta Hannes skor" här hemma. :-)

Tänk vad gott Ballerina-kakor kan vara! :-)

Ikväll var jag, Nina och Tarja på Heron City och såg en härligt rolig film: Bridesmaids.
Jag har sällan skrattat så mycket på bio som jag gjorde åt denna, så jag har bara en rekommendation:

- Gå och se den!! :-)

På fredagen slöade vi lite på morgonen.
Sen vinkade vi av Camilla, Robin och Oscar som skulle åka hem.

Till slut tog vi oss ut och åkte spårvagn in till Avenyn, där vi mötte upp Nina.

Vi strosade på denna stora gata hela vägen bort till andra ändan, och fortsatte till hamnen, men ett fåtal stopp i butiker. Eller blev det bara ett stopp kanske...?

Vi gick in på italiensk restaurang för att äta lite lunch. och blev bemötta av en härligt trevlig italienare med en servicekänsla som få! Vad glad man blir av ett sådant bemötande! :-)

Efter lunchen mötte jag nog min största utmaning hittills: Göteborgshjulet.

Lucas vet att jag är höjdrädd, och eftersom han också är det, så ville han absolut att jag skulle följa med upp.
Jag bet ihop, skrattde med honom, spelade oberörd och sa:
 
-"Självklart ska jag det!"

Vi klev in i en vagn, men så fort hjulet började röra på sig kom paniken.
Jag kunde inte låtsas längre utan fick ångest och började storgråta.
Men ansiktet begravt i händerna åkte vi upp, och väl uppe kikade jag igen.
Torkade tårarna och spretade på fingrarna.
Läskigt högt var det.
Men tittade jag långt bort mot horisonten, och inte ner, så kunde jag lugna mig lite.
Sen hade jag underbara medresenärer som klappade och tröstade mig.

Jag kunde till och med njuta av utsikten till slut.
Bara jag tittade långt bort.
Och vyn var helt fantastisk! Trots regn.






Vi åkte flera varv, och under det sista varvet stannade hjulet - när vi var absolut högst upp!!
Och då var jag inte ensam om att vara lite nervös...

När vi kom ner så frågade jag hur högt hjulet var, och de svarar att det var 60 meter.
Då tänkte jag på Camilla, Therese, Daniel och Oscar som åkte Atmosphere på Liseberg - den är 146 meter hög - och kände mig genast lite larvig.
Usch, att de vågade....

Men jag är glad att jag trotsade min rädsla! Nöjd klev jag av, om än lite darrig. :-)

Vi gick in på Nordstan och kikade lite i affärerna.
Jag kom ut med något som jag ska berätta om lite senare... :-)

Vi vinkade hejdå till Nina, som skulle ta tåget hem till Södertälje igen.
Och gick tillbaka mot centrum.

Det började regna och vi kilade in på en liten pub. En mysig sådan, med stora soffgrupper och massor med ljus.

Jag beställde ett glas rött av killen i baren, som jag förstod var utbildad somelier, och fick ett glas av ett alldeles gudomligt gott vin.
Självklart tänkte jag inte på vad det hette....

Sen tog vi spårvagn tillbaka till hotellet, slappade en stund innan vi gick ut för att äta middag.
Vi gick ner till Linnégatan som låg precis nedanför oss och satte oss på den restaurangen där det fanns plats.
Det var fredagkväll och klockan var över 20, så vi kunde inte direkt välja och vraka.

Jag, Anders och Lucas tog in en varsin Surf and Turf, vilken är en bit oxfilé och en halv vitlöksgratinerad hummer, serverat med bakad potatis och sås.
Ååå, så gott det var!
Jag har ätit hummer en gång tidigare, en nyårsafton i Thailand, och när jag väl brutit mig in innanför skalen, så var den himmelsk!


Maya fick sin välling när vi satte oss så hon somnade och vi fick äta i lugn och ro.
Vi stannade till och med kvar efter maten en stund ochtog en varsin drink.





Sen var det dags att hoppa i säng för att morgonen fter packa ihop oss och åka hemåt.

Det har varit en härlig vecka med mycket lek, skratt och bus.

Tack Camilla, Robin, Oscar och Nina för dessa dagar! Jag njöt av varenda en!
Som vi sa - det här gör vi om!