Jenny - mitt liv

Idag är den första dagen av Anders lediga veckor. Och den började vi med att försova oss!
Stressa upp till frukost och få iväg killarna till skolan. Kan tänka mig att det kan ha tagit nån extra minut för dem att gå i detta vita, snöiga landskap vi har... :-)

Vi hade lite ärenden i stan, så vi åkte in, började med att handla lite smågrejer på stan.
Sen åkte vi till Din Bil för att Anders skulle beställa en firmabil. Kontoret låg en trappa upp, så jag och Maya, som låg i vagnen, gick tillbaka till bilen. Det kan ju inte ta så hemskt lång tid, de hade ju offerten klar, den skulle bara bekräftas.

Nästan en timme (!!!) senare kommer Anders ut, irriterad och förbannad. Ingen offert hade funnits, så den kvinnliga försäljaren hade fått göra en ny, från scratch. Under beställningens gång hade Anders ifrågasatt flera saker, men hon hade bestämt hävdat att allt var helt korrekt.
När hon sen säger:
-Nu är din personalbil beställd! frågar Anders lite skeptiskt:
-Är det detsamma som en firmabil....?
Nä, det var det ju inte! Hon blev lagom irriterad, Anders ännu mer, och jag nog mest, där jag satt i en iskall bil med Maya!

Han fick gå därifrån utan att ha lyckats beställa nån bil, det hann inte bli någon lunch för oss och ingen handling (våra skåp ekar tomt här hemma!), för det var nu dags att åka hemåt för att hämta Hannes på skolan...

Kan man dra slutsatsen att kvinnor inte ska jobba med bilar tro...? Nä, nu är jag lite väl dömande: hon är säkert jätteduktig på det hon gör, men ibland kanske man ska lyssna lite noggrannare på vad kunden vill... hrhm...

Väl hemma så börjar Maya bli lite gnällig, hon är inte riktigt sig själv. Och under eftermiddagen och kvällen har hon fått feber. 
Stumpan har haft jättesvårt att komma till ro, men till slut somnade hon i min famn, helt utmattad. 

Vi får väl se hur natten blir. Hon har dubbla läkarkontroller imorgon, en för den studie vi är med i, och sen den vanliga halvårs-kontrollen. Men troligtvis blir det varken eller, utan en dag hemma i lugn och ro.
För imorgon är det faktiskt halvårs-dag för vår lilla prinsessa! Tänk vad fort det har gått! Jag skulle vilja bromsa lite.... samtidigt som vi njuter av varenda ögonblick av hennes närvaro!

När jag fick Lucas, så blev jag förvånad hur starkt jag kände för det lilla knytet.
När Hannes kom, så funderade jag över om jag skulle kunna lika starkt även för honom, och det gjorde jag ju! Och även denna tredje gång svällar känslorna över.
Jag har svårt att sätta ord på det, jag bara älskar de små. Alla tre. Av hela mitt hjärta.